onsdag, april 26, 2017

Ett riktigt blötdjur

Oj nej, vet ni, nu vet jag inte i vilken ände jag skall börja. Kanske från början? Det brukar ju vara bäst så. I morse började det på personalmötet på jobbet. Vi hade en liten tävling: Vem kan äta sockermunk utan att slicka sig om läpparna? Inte för att jag vill skryta, men ja, här ser ni alltså vinnaren. Till all tur behövde jag inte äta ytterligare en sockermunk! Nu har jag alltså nått ära och berömmelse bland kollegerna.

Sedan jobbade jag på, men innan jag gick hem meddelade rektorn att jag får fortsätta med mitt nuvarande jobb ända till den 31.7.2018. Tack för det! Och ett stort tack för det snabba beslutet. Jag lämnade in min ansökan på kuntarekry för en vecka sedan. Ansökningstiden gick ut i fredags och beslutet kom som sagt idag. Det var snabbt marscherat och det är jag som sagt tacksam för. Det går lättare att planera framåt nu.

Och så energisk var jag när jag kom hem att jag matade in en hel drös med kurser i databassystemet. Småningom måste kurstexter finslipas och datum dubbelkollas, men det största jobbet är i varje fall gjort nu. Skönt!

Ikväll var jag iväg på timlärarmöte till grannstaden. Vi bjöds på intressanta diskussioner om den kommande läroplanen och superdupergod smörgåstårta. Tack för det.
Sedan fick jag höra saker som gav mej tårar i ögonen, ja alltså jag är ett riktigt blötdjur när det gäller. Jag fick höra vad kursdeltagarna hade gett för feedback och det var så många fina vackra ord att jag fortfarande blir alldeles tårögd när jag tänker på det. Så snällt att de tog sig tid att extra kommentera och säga vad de tycker att är bra. Sådant uppskattar jag, tack! 

Vi borde nog komma ihåg att oftare ge beröm och tacka för det som är bra.
Så nu ska jag passa på att tacka far i huset för att han såg till att jag fick middag idag med rivna morötter och allt. Tack!

Inte blötdjur, men lite andra djur finns det på åkrarna här omkring:


 #blogg100_2017_57

tisdag, april 25, 2017

Mycket farligt på stickcaféet

Idag har det snöat och regnat om vartannat och jag har hunnit med att både jobba och sticka. Det är inte illa, eller hur?

Jag hann också besöka stickcaféet i stan och det är mycket farligt, rentav livsfarligt. Dels finns där så mycket inspiration att jag känner hur jag skulle vilja börja göra allting på samma gång och då blir det ju många UFO:s. Och dels finns där så mycket garn och snälla människor, som frågar:
- Vill du köpa? De här är överlopps hos mej.
Nå, klart jag vill, men jag borde ju inte.
- Vill du beställa av det här fina sockgarnet?
- Näee, tror inte det, svarar jag och skickar garnproven raskt vidare.
Efter en stund hör jag mej själv säga:
- Får jag nu ändå se lite på de där färgerna...
Huuu, sockgarn åt mej? Stickar jag sockor? Nej, skulle jag ha svarat tvärsäkert ända tills jag nyss kollade vad jag stickade allra mest förra året. Och jodå, det var just precis sockor, oftast av Novitas garner.

Sockor stickas också främst i stickcaféet, kanske för att det på något sätt är lättast att sticka medan man pratar. Mönsterstickning är helt uteslutet för då får man riva upp allting då man återvänder hem.

Här är E:s fina vårsockor...

... och här hennes nya sockbörjan.

Här är A:s sockbörjan av restgarner.

 Och här är B:s dubbelvirkade pannlappar...

Hon har varit flitig, som ni ser. Härliga vårfräscha färger. 
Hon hade också hunnit besöka fabriksbutiken i Koria och levererade det där underbara Cotton Soft till dem som ville ha. Det delar sig inte när man virkar med det. Idealiskt alltså.
- Jag tog två extra nystan ifall nån vill ha, sa hon.

Och utan att jag nu riktigt vet hur det gick till, så var jag plötsligt ägare till de här två fina nystanen, 100 g. Vet inte riktigt vad jag skall göra av dem, men snart är det sommar och då passar det ju bra att sitta och virka pannlappar. Jag har förstås redan ett stort lager av de här nystanen från tidigare, men jag har ju inte just de här färgerna!

Och skulle det ha stannat därvid, så skulle det ju ha varit riktigt bra, men...

... den här påsen med 7-bröder garn behövde ett gott hem, så jag förbarmade mej över dem, 190 g. Och jag vet exakt vad jag skall göra med dem, så det så!

Och nu vet förstås alla i stickcaféet hur svagsint jag är när det gäller garn. Så nu är den nyheten ute över hela stan ska ni veta! :) Fast det gör inget. Det verkar som om jag är i gott sällskap eftersom de flesta deltagarna har lite bekymmer över var de skall lagra sina garner. De tycks på något sätt svälla och flyta ut i alla rum. Konstigt, inte sant?

Vi hade som vanligt roligt på stickcaféet. Det blev många glada skratt och det piggar upp. Tack för den trevliga samvaron.
Och jodå, jag började faktiskt på socka nummer två idag, så det är lugnt.
Lugnt tycks det däremot inte vara i stan!

 #blogg100_2017_56

måndag, april 24, 2017

Crêpes

Idag har jag försökt få världen färdig, det vill säga, jag har fixat minst hundraelva saker på en gång utan att komma någon vart. Som vanligt fastnade jag på vissa detaljer och ganska mycket blev tyvärr ogjort. Det skulle ha varit skönt att få undan de flesta måsten, så jag skulle ha kunnat börja på socka nummer två. Tyvärr så blev det nu inte så idag, för det hände andra saker. 

Det som hände var att jag placerade mej i köket, hemmets farligaste plats! Jag öppnade kylskåpsdörren och såg lite vilset på innehållet. Som vanligt önskade jag att jag skulle vara en sån där rekorderlig husmor, men... i varje fall behövde jag få slut på diverse burkar och så hade vi fått en fin skinkbit. Far i huset stekte plättar igår då han hittade överbliven grädde. De fanns kvar och lockade mej till att slänga ihop lite skinkfyllda crêpes!

 Jag skar skinkan i små tärningar. Det gjorde jag också med den halva gula paprikan jag hittade i kylskåpet. Sedan blandade jag ner en burk crème fraiche, rester av färskost med gräslök, en burk färskost med vårlök, spädde ut med lite matlagningsgrädde och lade till riven ost i en lagom mängd. Därefter var det bara att bre fyllningen utanpå plätten, rulla ihop och placera på en ugnsplåt. När alla skinkfyllda plättar var radade snyggt, så på med riven ost. Voila, nu hade jag fixat middagen!

Men sådant där äter inte far i huset! Så jag fick ta plåten med mej och åka iväg till min hulda mor. Hon uppskattade både maten och mitt sällskap. Skinkfyllningen blev lite lös och borde ha stadgats med maizena, men det gick nog bra så här också. Vi åt dem tillsammans med grönsallad och ålandsgurkor. 
- Jag skulle hellre ha velat ha en skinkpaj, suckade far i huset. Stackarn, vid det laget var det redan för sent. Tack för skinkan och tack för plättarna. Nu har jag mat kvar till imorgon.

Igår var jag på dans!
Men jag behövde inte dansa själv! Nej, jag fick se skickliga och duktiga barn och ungdomar uppträda. Det var en fin show, som Lovisa Dansinstitut bjöd på.

 #blogg100_2017_55


söndag, april 23, 2017

En liten barnsocka

- Nå, har du fått din socka färdig, frågade min hulda moder igår då vi talades vid i telefon.
- Öööh, neeej, när skulle jag ha hunnit.

Men se idag, ja idag, då fick jag en liten barnsocka färdig.
Hur lång tid tror ni att det tar innan den andra blir färdig?

 #blogg100_2017_54

lördag, april 22, 2017

Nu är det jul igen...

... nej, vänta nu, det är ju vårsolen, som ler. Kan ni säga det åt vår julkaktus?

Den blommar så fint i vårsolens sken. Se inte på mej, det är far i huset som har gröna fingrar. Mina är enbart rödfnasiga för jag tillbringade förmiddagen vid diskbordet. Far i huset tror att jag överdriver när jag säger att jag är allergisk för disk! Men så är det ju nu inte alls, klart jag är allergisk, mina fingrar klarar enbart av garn och stickor. Ja, och så då lite tangentbord, förstås.

Vi har haft borgåborna på kort besök idag, innan det var dags för däcksbyte. Snart kommer det bastugäster, så jag måste väl återgå till kökskommenderingen och lämna stickningen alldeles ensam på soffbordet...

#blogg100_2017_53

fredag, april 21, 2017

Tuffa Tufsen

Idag kan jag sjunga I Can See Clearly Now för nu har regnet dragit sin kos och solen lyser.
- Va e de, ropade far i huset och störtade in bakom min rygg alldeles nyss då jag precis sjöng. Kanske bäst att bara nynna lite för mej själv och inte ta i så byxorna spricker?

Själv funderade jag på varifrån alla dammråttor hade uppenbarat sig på mitt datorbord i morse då jag började jobba här. Jag tittade förvånat upp i taket, men nej, där fanns inget hål eller annat, som skulle ha orsakat ett veritabelt dammnedfall.
- Nå ser du klart nu, frågade far i huset.
- Mmm nåjo, svarade jag försiktigt och lite oroligt för han kunde väl aldrig mena att vi skulle tvätta fönster mitt i regnet?
- Ser du vad, som har hänt?
- Öööh...
- Ja, ser du Windows 10 tydligt nu?
- Ööh, joo, jag tror det.
- Jag måsta ju torka av din skärm, den var så dammig att man knappt såg nånting.
- Oj, tack så snällt!
Lite genant att jag inte märkte det på något annat sätt än på alla dammråttor. Men så är det när solen inte lyser, då urskiljer man liksom inget damm! :)
Men nu ser jag klart!

Idag har jag suttit framför datorn hela dagen och försökt få in alla data- och musikkurser inför nästa läsår. Man ska nog ta det i etapper och inte som jag gör när jag gör allting på en gång. Nu har jag sjuka axlar och vet inte om jag alls kan sticka ikväll. Buäääh!

En dag under påskhelgen pågick det intensiva jamningar utanför ytterdörren.
- Kom och se, kom se, lät det som.
Utanför stod en mycket stolt katt. Tufsen hade fått ett byte.

Oj, så duktig han är och så mycket beröm han fick.

När det var avklarat och han fått höra hur duktig han var tog han fort till sjappen. Tänk om husse och matte skulle ha tagit köttet till morgonmål? Ve och fasa!

Ha nu en riktigt skön fredagskväll!

#blogg100_2017_52

torsdag, april 20, 2017

Födelsedagstårta

Jösses vet ni, nu är det mitt i natten, nästan. Jag kom nyss hem från min hulda moder där jag ikväll har lärt mina systersöner att spela kort. Vi spelade spader åtta. Det var nytt för dem. I morgon åker lillsyrran med söner iväg västerut  och då blir det också tyst och tomt hos mamma.
Nu när jag körde hem så var det full snöstorm ute. Så glad att jag fortfarande har vinterdäcken på.

Idag har jag jobbat hemifrån, men också hunnit med ett möte i stan. På det mötet fick vi en himmelskt god födelsedagstårta. Tack!

Nu är det sängdags för mej, så jag orkar med fredagen. Nattis!

#blogg100_2017_51