torsdag, maj 25, 2017

Och ännu en tidning

Oj, precis nu ringde mr J till far i huset och gissa vad de diskuterar?
Jo, förstås om bultar!!! De är för långa, fastrostade, för korta och jag vet inte allt vad. Medan de talas vid i telefon hinner jag slänga in ett blogginlägg. Sedan ska vi kanske iväg till min mamma, men bara OM det börjar regna och så ser det ut just nu. Det vill säga, som om det skulle börja regna. Bra, då behöver jag inte gå ut och vattna mina blommor, men kanske jag borde gå ut och prata med dem lite ändå?

Jag har suttit här och jobbat på datorn tidigare idag. Plötsligt dök det upp orangeklädda gubbar i mitt synfält. De mätte vart de nya lyktstolparna skall komma. Gissa om jag hade velat gå ut och fråga om deras satellitredskap? Far i huset fick riktigt hålla i mej. Han tyckte att jag inte hade nånting där och göra.
- Du ska inga störa dem, sa han med bestämd röst. 
Haaa, en frilansjournalist måste ju få vara nyfiken på hur saker och ting fungerar, inte sant?

Igår kväll fick vi besök av far i husets kompis. De satt och förbättrade världen medan jag stickade. Bra arbetsfördelning, inte sant?
Kompisen med fru skall flytta in till stan så fort de hittar lämplig bostad. Snart är det väl enbart far i huset och undertecknad, som bor kvar på landet.

Igår dök den här härligt somriga tidningen upp (eller är det ner?) i postlådan.

Oj, oj, här finns mycket, som jag skulle vilja... men, men, jag borde få åtminstone två tröjor färdiga först, virka en hatt, sticka ett sockpar färdigt och sticka färdigt förra årets bolero och.... Hur i hela fridens dar kan jag ha så mycket på gång?

Och det värsta av allt: Jag borde STÄDA! Uj, uj, uj.
Är nån av er intresserade av att ordna upp:

a) i sovrummet?
b) i hobbyrummet?
c) på datorbordet?

Det blir ingen lön, men man kan få X antal garnnystan! :)
Jag måste nog hålla med äldsta sonen, som alltid säger att det skall vara rena och fria ytor. Just precis det och inte en massa småkrafs, som ska sorteras och plockas hit och dit. Suck!

Och vet ni vad dottern dessutom hotar med? Jo, att hobbyrummet måste bli ett babyrum!!! Har ni hört, så tokigt? Var ska jag få alla garnnystan placerade då? Hmmmm...
Å andra sidan, babyn kanske blir en pysslare av stora mått om han/hon vistas i rätt miljö?

Ha nu en riktigt skön helgkväll!


 #blogg100_2017_87

onsdag, maj 24, 2017

En bok och en ampel

Idag har jag varit råddigare än vanligt, så råddig att jag totalt glömde bort ett möte jag borde deltagit i. HUPS! Hoppas att det ordnade sig ändå...

På förmiddagen har jag planterat och ansat lite blommor. Sedan fick vi besök av både dottern och unga husbondeparet. Dottern bjöd på jättegod kardemummabanankaka. Mums! Själv väntar jag ivrigt på att våga gå och ta rabarber från vårt "gamla ställe". Lugn, bara lugn, jag kommer nog att fråga lov och inte stjäla!

Igår hann jag lösa ut mitt paket från R-kiosken:
Ännu en morsdagspresent! Jag valde den här boken från Adlibris dit jag fick ett presentkort. Jag vågade ju inte köpa garn! Jag beställde också två korsordspennor. Det kan ju behövas i sommar kanske? Jag menar ifall jag får för mej att gymnastisera hjärnan.

Apropå garn, jag fick höra om ena stickväninnan som var iväg till grannstaden i lördags och kunde hålla sig borta från Galet billigt garn-dagen. Alltså hatten av, det var strongt gjort!

En så här fin ampel fick jag av min svägerska i söndags. Tack!
Härlig färg mot den vita tegelväggen.

Förresten, hoppas ni inte blev alltför förvirrade igår när länken med sälen inte alls gick till Pullervo. Nu har jag rättat till det fatala misstaget, så nu kan ni göra ett nytt klickförsök. Lycka till!
Jag skrev ju att jag borde vara i säng före klockan 23. Sent på natten fungerar inte min hjärna riktigt som den ska...

Nu önskar jag er alla en riktigt skön afton och härlig helgdag imorgon.
Själv ska jag gå och se vad far i huset sysslar med i köket, om jag vågar.


 #blogg100_2017_86

tisdag, maj 23, 2017

En konstig säl

Kära nån, nu har det blivit sent igen, alldeles för sent, för snart är det midnatt och jag vill gärna vara i säng före klockan 23. Ack, ja.

Igår kom far i huset stolt hem från mataffären:
- Titta vad jag har köpt!


- En konstig säl!
- Ska du rosta bataten i ugnen, frågade jag förvånat.
- Nä, jag kokar den, annars tar det för lång tid.
- Hmm, sa jag med mycket misstänksam  röst.
- Jag vet nu inte, fortsatte jag
- Jag har aldrig ätit batat förut. Det ska bli spännande, sa far i huset.
- Hur månne det smakar, fortsatte han.
- Ja, nå, det är ju sötpotatis så...
- Ja och den blir nog bäst i ugnen, fortsatte jag med tveksam röst.
- Ja, det sa hon i affären också, sa far i huset med ivrig röst.

Han skalade bataten och tog genast en smakbit:
- Det här är ju gott, utropade han.
Sedan kokade han bataten och värmde upp korvsåsen från i fredags.
Under hela middagen fick jag höra:
- Det är nog sött det här.
Tja, vad trodde han att sötpotatis är?
- Du får pröva den i ugnen nästa gång, försökte jag trösta.

Idag har jag varit till dagis i stan på en underbar teaterföreställning. Härligt, humoristiskt, skickligt och pedagogiskt på barnens nivå.

Ingemar Raukola som Robin.

Eftermiddagen och kvällen var jag ensam hemma för far i huset var på första-hjälp-åt-bilen-utryckning till en åttioåttaåring i stan. Självklart ska en medmänniska i nöd hjälpas, så far i huset bytte startmotor i den krånglande bilen. Den gamle konstaterade att han kör inte så länge till och därför var han rörande tacksam över att få hjälp. Nån ny bil tänker han förstås inte köpa.

Om ni tror att det var lugnt här för att far i huset inte var hemma, så glöm det. När jag satte mej ner med min stickning började katterna springa in och ut, så att jag trasslade in mej i garnnystanen och till sist tappade tålamodet med dem. Jag lämnade balkongdörren öppen och fick sitta en stund i lugn och ro.

Plötsligt hörde jag ett högt surrande och katterna, som båda råkade vara inne, blev helvilda. Det var en jättehumla, minst sju kilo skulle jag tro, som hade hittat in genom den öppna dörren. Nu blev det en jakt utan like. Katterna försökte mörda den oskyldiga insekten medan jag rusade och försökte rädda den. Till sist gav vi alla tre upp då vi vare sig hörde den eller såg den längre. Jag hoppas att den räddade sig utomhus och inte hamnade i klorna på de blodtörstiga katterna.
Humlor är trevliga ute i naturen, men jag vill inte gärna ha dem inomhus. Det största undret med dem är att de överhuvudtaget kan flyga. Enligt alla konstens regler borde det vara omöjligt, men ingen har sagt det åt humlan så den flyger trots allt!

Apropå sälar ännu. Har ni sett Pullervo? Helt fantastiskt att det går och följa med live. Heja Internet!

#blogg100_2017_85

måndag, maj 22, 2017

Utomhus

Idag har jag tillbringat min arbetsdag utomhus. Vi har nämligen haft TYKY-dag (=Työkyvyn ylläpitäminen = Upprätthålla arbetsförmågan) och vi besökte Liljendal. Vi gick på en naturstig invid ån.

Vädret visade sig från sin soliga sida och vinden blåste lagom svalkande. Vi hade en liten uppgift där i dungen innan det var dags för lunch. Vi hann också besöka det fina biblioteket och lågstadieskolan innan vi körde iväg till den absolut bästa platsen i Liljendal just nu: Drömstranden.
En modig ur kollegiet klädde av sig naken och hoppade i. Det ni och nej, det var inte undertecknad! Lite självbevarelsedrift har jag ändå ibland.
Efter den sköna stunden på stranden styrde vi hemåt igen.
Tack för en skön arbetsdag!

Mina fötter protesterade och ville ha ett varmt bad. Själv hade jag fått nån sorts friskluftschock för när jag senare på eftermiddagen satte mej ner med stickningen höll jag på att somna.

Nu skall jag sticka minst två varv till innan jag kryper i säng. Det blir väl bra?

#blogg100_2017_84

söndag, maj 21, 2017

Molnnödiga

Igår var det maj månads hittills varmaste och vackraste dag, som gjord för att vara utomhus tillsammans med en stickning eller virkning.
Men, men... far i huset och undertecknad klädde upp sig i sorgkläder och styrde plåtlådans kylare västerut. Hela vägen räknade vi:
- Det kommer nog snart moln.
Men inte ett moln på himlen. De låg hela tiden i horisonten.

Här i Svartå kyrka tog vi farväl av min farbror. Stämningsfullt, vackert och förstås sorgligt.

Mittemot kyrkan ligger Svartå slott, som jag faktiskt aldrig har besökt. Man borde kanske åka dit nån gång?

Så här pampig är porten till slottet. Parkeringsplatsen finns dock en bit härifrån, så den här används inte i vardagslag.

På en sidoväg vid begravningsplatsen hittade vi världens gulligaste varningsskylt. Tyvärr såg vi inte skymten av Igge Igelkott.

Innan vi återvände hemåt hann vi besöka ekenäsborna och på hemvägen hann vi ännu via Vanda till minstingens nya lägenhet. Men vi var inte och gick husesyn utan lämnade enbart reservnycklarna åt honom när vi träffades på Alepas parkeringsplats. I ärlighetens namn kommer jag inte att hitta vare sig dit eller därifrån igen. Tur att vi hade Astrid.

Väl hemma på kvällen vid 21-tiden var jag så utpumpad att jag lade huvudet på dynan före klockan 22. Försökte läsa lite, men slocknade ganska fort och sov ända till klockan fem i morse.

Idag har jag både hunnit tvätta kläder, sticka och besöka mamma.
Jag har också stått på ladubacken (= en backe med en lada på!) och försökt fota svalor. De pilade ut och in i ladan, kvittrade och flög i snabba virvlar.

Ser ni? Där sitter ladusvalan!

Sedan flög den! Men vart? Jag och min kamera hann inte alls med. Och jag blev vet ni riktigt yr i huvudet när jag försökte följa med i deras flygsprång.

Då var det betydligt enklare att hålla sig till vitsipporna, som stod fast rotade i jorden och inte kunde flyga undan.

Den här stora fågeln hann jag däremot fånga med kameraobjektivet.

Här hemma väntade ikväll bastugäster. Och vilka bra gäster sen. De hade själv börjat elda bastun och kokade kaffe åt sig i väntan på att far i huset och undertecknad skulle återvända hem.
Så skönt med finsk vedeldad bastu. Mmmmm, njutning...

Nu önskar jag er alla en riktigt bra start på veckan. för oss som jobbar blir det ju en extra ledig dag i torsdag. Tror ni jag hinner sticka då?

#blogg100_2017_82

lördag, maj 20, 2017

Ligger efter

Som vanligt ligger jag efter. Suck! Jag kan få en hel dag att rusa ifrån mej utan att jag har gjort ett skapandes grand. Ja, så känns det ibland, i synnerhet sådana dagar då jag fastnar framför datorn.

I veckan fick jag den här tidningen:

Suuri Käsityö nr 5 2017. Jag har inte hunnit läsa den ännu. Suck!

Så här ser mönsteruppslaget ut, somrigt och soligt...

Ha nu en riktigt skön lördag!

#blogg100_2017_81

fredag, maj 19, 2017

Gäster

Idag har vi haft gäster både ute och inne. Inomhusgästen nog kärare än utomhusgästerna, men de verkar också ha blivit våra vänner.

Hackspetten är en trevlig gäst.

Ibland poserar han villigt framför kameran. Men idag tittade han smått misstänksamt på fotografen.

Vad håller du riktigt på med, undrar han.

Steglitsen tror jag inte att vi ser så mycket av mera. Åtminstone borde vi inte göra det om allting står rätt till i naturen.

Stort TACK till dottern för de nybakta supergoda bullarna. Det var trevligt att träffas!

Och nu, nu ska jag kolla om jag har kläder inför morgondagen och leta reda på en svart handväska. Hoppas att jag hittar det jag behöver. Håll tummarna!

Ha en riktigt mysig fredagskväll!

#blogg100_2017_80