måndag, maj 21, 2018

Hela dagen lång...

... utan en endaste sång, har jag suttit framför datorn. Puuust! Och ändå, ändå har jag saker kvar jag borde göra här på datorn, men klockan är snart åtta på kvällen, så då måste jag nog få sätta punkt för idag, inte sant?

– Man ska skriva minst tusen ord per dag, hojtade morfar i huset alldeles nyss från köket.
– Nå, jag har nog skrivit många tusen ord idag redan, ropade jag tillbaka över youtubesångerna som nu strömmar ut från mina högtalare här.

Och vad har jag då gjort? Jo, försökt få ordning på olika mi-kurser både här och där. Och jag har verkligen försökt koncentrera mej hårt på det samtidigt som jag varit i kontakt med minstingen om vår roadtrip västerut nästa månad, besvarat e-post, svarat i telefon, sökt upp fakta åt morfar i huset osv. I ett skede var det så hektiskt här att jag hotade att köra iväg till lärarrummet i stan. Det enda som avhöll mej från den planen var att jag inte vill sitta i ett överhettat vindsrum, för då smälter nog min hjärna.

Morfar i huset har för övrigt struttat omkring som den stoltaste tupp:
– Se nu är dom inte fina, frågar han med knappa tio minuters mellanrum.
– Tänk, jag har själv drivit upp dem, fortsätter han ivrigt.

Och visst är dom fina, de engelska vallmoblommorna, som han har drivit upp från frön, som han själv plockat och tagit till vara.

Och det är inte bara morfar i huset som gillar de här blommorna, som överraskar en med flera granna färger. Ser ni, där kommer ett bi eller är det en geting (?) för att suga åt sig nektarn.

De ludna knopparna är också vackra. Tyvärr är den här skönheten endast två-årig, så det blir att ta frön nu igen.

Men själv skall jag stänga datorn nu och sätta mej ner och sticka lite grann. Och jadå, jag vet att jag borde ut och röra på mej och inte sitta igen, men...

söndag, maj 20, 2018

Lördagsnöje

– Vaaa, sa morfar i huset med vilt uppspärrade ögon igår.
– Har du köpt en ljus batong också? Och jag som åt av den där fullkorns...
Jag svarade inget, bäst att vara riktigt tyst. Den ljusa batongen var ju vikt för min lördagsnjutning, Aura mögelost! Tur alltså att den batongen var satt lite i skymundan för morfar i husets blickar annars skulle jag ha blivit utan!

För övrigt försökte jag igår få igång morfar i huset på olika sätt. Men alla mina förslag röstades ner per omgående utan någon riktigt vettig förklaring. Strax efter klockan 16 hittade jag dock orsaken till hans ovillighet att dra ut på äventyr: Ishockey! Suck!

Nå var och en har sina lördagsnöjen, så jag njöt av min stickning istället.

Önskar er alla en riktigt skön söndag!

lördag, maj 19, 2018

Årets första julklapp

Frukosten är intagen, katterna matade, namnsdagsbarnet gratulerat, tvättmaskinen snurrar, håret står på ända och glasögonen är putsade, alltså är jag redo för en ny solig majdag.

Och jo, ni läste alldeles rätt. Årets första julklapp blev färdig redan den 30.4. Jag har bara glömt bort att visa den och berätta om den.
I tisdags i stickcaféet talade vi precis om att man egentligen borde sticka julklapparna nu. Men det känns faktiskt inte riktigt lockande att sticka yllesockor och vantar när gradstocken kryper över +25 celsiusgrader.

Modell: Alldeles vanliga herrsockor med förstärkt häl, som också kallas tysk häl har jag fått lära mej.
Garn: 7 bröder Aurora från Novita
Åtgång: 138 g
Stickor: Nr 3½

Som ni ser är det här sockor storlek större. Och kolla, kolla: Randningen stämmer perfekt ihop!
Nu har jag gömt sockorna i en låda, så hoppas att jag minns det sedan i december när julklappspaniken slår till som värst.
Mina kolleger såg lite konstigt på mej i början av maj då de frågade vad jag hade gjort under valborgshelgen.
- Stickat färdigt ett par sockor, svarade jag. Men vad annat fanns att göra en sådan kylslagen helg? Och jag stickade ju många varma tankar, så... och nej, tro mej, att sticka sockor är ingen förspilld kvinnokraft! Långt därifrån.

Och jodå, jag har nog följande sockpar på gång. Man behöver alltid en sockstickning, som man kan ta med sig vart som helst. Så det så!

Idag kunde jag ha åkt till västra grannstaden och betett mig som en vild och galen kvinna på Köp-billigt-garndagen. Men jag är så förståndig att jag stannar hemma. Det ni!

Önskar er alla en riktigt skön lördag!

fredag, maj 18, 2018

De försvunna högarna

På självaste valborgsmässoaftonsdagen, 30.4, fick morfar i huset för sig att han skulle packa upp en av våra flyttlådor. Han saknade djupa tallrikar. Jag försökte protestera och säga att vi borde göra oss av med dom där italienska billiga glastallrikarna först innan vi tränger in ytterligare husgeråd i redan proppfulla skåp.
- Nej, nej, dom ska vi ha kvar dom är så bra för sallad och rårivet.
Mummel, mutter.

Så trots mina protester landade de här tallrikarna på vårt köksbord. Där har dom sedan stått till allmän beskådan ända tills idag. Nu har högarna försvunnit, men vart, det är frågan. Tror ni att morfar i huset helt sonika har packat undan dem igen?

De blommiga tallrikarna längst nere till höger är gammalt Arabia-porslin, svärmor och svärfars vardags tallrikar. En del av dem är kantstötta och jag är ganska säker på att de inte går att diska i maskin. Förr i världen hamnade alla sådana tallrikar under blomkrukor. Men det tar lite emot i mitt hjärta att misshandla Arabia på det sättet. Men samtidigt vet jag faktiskt inte vad vi ska göra med dem.

Nu önskar jag er alla en riktigt skön fredagskväll. Ni har väl tagit fram finkläderna, för imorgon ska vi gå på bröllop, inte sant?

torsdag, maj 17, 2018

KNÄÄKS!

Säg den glädje som varar.

Där kom jag körandes i morse i allsköns ro med bästa kollegan bredvid mej i framsätet. Ner från motorvägsrampen och inbromsning innan vi skulle ut på Borgåvägen.
- KNÄÄKS, lät det, motorn rusade och jag trampade bromspedalen i bottnen utan att nånting hände. Med darriga ben och pulsen skenande iväg i 210 minst försökte jag lyssna efter vad min plåtlåda hade råkat ut för.
Jodå, bilen var igång, så sakta styrde jag ut på Borgåvägen. Allting kändes inte riktigt rätt.
- Försök bromsa, sa kollegan vid min sida.
Det gjorde jag med samma klena resultat, som innan. Jag styrde plåtlådan försiktigt bort från vägen och in på vägrenen. Kollade  att jag inte var mitt i en korsning och att jag nu verkligen var utanför vägbanan. Stannade motorn och steg ut. Villrådig och uppgiven.

Jag ringde till morfar i huset och förklarade med lugn och saklig röst vad som hade hänt och var bilen fanns och bad honom komma och söka mej och kollegan när vi jobbat färdigt. Medan jag gjorde det så fick kollegan tag på en taxi.
- Jaså, Opeln sa upp kontraktet, sa taxichaffisen.
- Nå, det skulle bara ha varit att köra in den där till vänster, skojade han. Jo, jo, där var både avstjälpningsplats och bilskroteri.

Storståtligt kom vi riktigt framför dörren till arbetsplatsen tio minuter innan lektionerna skulle börja. Undervisningen gick riktigt bra och jag funderade inte en endaste gång på bilskrället utan var helt fokuserad på jobbet. När vi slutade kollade jag om morfar i huset hade hört av sig, men icke. Så kollegan och undertecknad gick ut och väntade. Ingen morfar i huset syntes till och inte rätt Opel heller. Så jag ringde förstås. Jo, jag är just där, fick jag till svar.

Och se där, där kom han körande i min plåtlåda! Vi körde ut ur stan till platsen där han hade parkerat lånebilen och sedan körde jag min bil sakta och försiktigt hem längs gamla vägen. Konstigt ljud var det i ena framhjulet, men jag lyckades få hem både min kollega och mej själv.

Väl hemma fick jag förvånande nog mycket beröm av morfar i huset. Jag hade parkerat på en riktigt bra plats. Jag hade varit alldeles lugn och gjort helt rätt. 
Tack och lov för det! Jag vet ju inget om bilar, så jag visste ju inte vad som hade gått sönder. Det kunde ju ha varit någon rem, något fjäder, någon...
Tack och lov, var jag inte heller längre borta hemifrån än till grannstaden.
Men i ärlighetens namn, jag börjar få nog av min krånglande plåtlåda. Om den inte aktar sig kommer jag att faktiskt köra eller bogsera den till skroten.
Imorgon åker jag bekvämt i kollegans riskokare. Skönt! Håll tummarna att inget händer med den bilen också!

Stor tröst hade jag av gåvan, som bästa kollegan gav mej:
Stort tack för de ljuuvliga karamellerna! Om ni tror att det ännu finns två påsar kvar nu på kvällen, så glöm det!

När den här flög över här idag, så fläktade det riktigt skönt!

Morfar i huset har på eftermiddagen haft upp min plåtlåda på lyften än en gång. Den här gången har han bytt både bromsskivor och bromsklossar på framhjulen. Tur att han hade nya som passade hemma i lager. Så i princip är det väl att tuta och köra nu igen då...

När han kom hem från biljobbet hade han några stjälkar med sig:

Så ikväll var det premiär på årets första rabarberpaj. Mums!

onsdag, maj 16, 2018

Må bra dag i en kåta

Idag har jag vistats utomhus hela dagen. Och nu just känner jag mej som en urvriden disktrasa. Totalt energilös, fastän jag väl borde vara utvilad och igång. För visst är det väl meningen att en Må bra dag, ska fylla på ens energitank och inte dränera den?

Jag har varit iväg med mina kolleger till en kåta, Sarvikota i Mäntsälä.

Inalles var vi cirka fyrtio personer från olika medborgarinstitut.

På morgonen välkomnades vi med kaffe, gifflar och pålägg.

Det var ganska rökigt inne i kåtan, trots rökutgången. Efter morgonmålet fick vi ta del av en föreläsning om hur vi kan ta hand om vårt eget och teamets välmående på arbetsplatsen. Vi fick många bra verktyg, som vi kan jobba vidare med.

Sedan var det dags för en workshop innan lunchen serverades: Grönsakssoppa eller laxsoppa med supergott hembakt bröd. Mums!

Och mera workshops innan det var eftermiddagskaffe och dags att steka pinnbullar. Det hoppade jag över för det skulle ha blivit för hett och för rökigt att stå där vid den öppna elden.

I en av workshoparna gällde det att lösa olika problem. Min grupp kom sist till den punkten och då var min hjärna redan så mosig av värmen att jag inte var till någon större nytta alls. 

Före det hann vi bekanta oss med ätbara örter och ta en liten promenad i den omkringliggande naturen. Man kan faktiskt äta nästan allting som växer. Men hon som höll i det här med örterna erkände att vissa saker tar lång tid att samla in. Faktiskt första gången jag hör någon av örtentusiasterna erkänna det. Och här några tips: Två rönnbär om dagen ger dig hela ditt c-vitaminbehov. Du kan torka bären. 
5 - 10% barkmjöl i bröddegen gör underverk. Att behandla barken och mala den är arbetsdrygt. 
Själv skall jag till allra först testa om morfar i huset äter maskrosblommorna i salladen. Min kollega tänker pröva på att steka blomknopparna. Undrar hur det smakar? 
Och vill ni ha sparris från naturen, så ska ni passa på att ta skaftet från rallarrosen medan den är så liten som en handhöjd. När den växer sig större blir den bitter i smaken. Stjälkarna virar ni sedan in i bacon och så steker ni er goda sparris. Av de lila blommorna, som kommer senare i sommar kan ni göra lila marmelad.

Ingen rök utan eld, hette den första workshopen, som jag deltog i.

Riktigt förr i världen fanns det ju inte tändstickor, så då fick man försöka få eld så här. Och elden är ju det som skiljer människorna från djuren. Lite kuriosa: Det har funnits hela fem tändsticksfabriker i Mäntsälä!

Vi fick också lära oss att göra sänken eller skallror av näver.

En sådan här svängde min kollega ihop på nolltid medan jag intresserat såg på!

På hemvägen kunde vi ju ha sjungit lite, men det blev nu inte så. Tack till kollegan för skjutsen!

tisdag, maj 15, 2018

Varmast i Europa

Jaa, så är det. Nu just har vi varmast i hela Europa. En del tycker att det är ljuuuuvligt medan andra mår dåligt i värmen. En sak är i varje fall säker: Det är inte särskilt lockande att sitta långa tider framför datorn i denna hetta. Men, till veckoslutet har utlovats svalare väder. Hoppas att den spådomen håller.

Jag lyckades tack vare stickväninnan B ta mej till stickcaféet i stan. Där var vi fem damer närvarande och hade det hur mysigt som helst. Mycket vatten gick det åt, för man måste ju komma ihåg att dricka. Sticka hann jag också med. Även om jag inte kommer att kunna delta i höstens stickcaféer på grund av jobbet, så hoppas jag ändå att det här caféet fortsätter. Åtminstone jag känner ett stort behov av att få träffas på riktigt och få se allt fantastiskt som alla andra gör, bli inspirerad och kunna dela med mej.

Kolla här:

En skön gul babyfilt med fina sockor.

Tyvärr lyckades jag inte fånga den där härliga solgula nyansen med surfplattans kamera. Suck! Sockorna hålls bra på den lilla babyns sparkande fot. Mönstret hade stickerskan hittat på Pinterest. Ett mycket farligt ställe att gå till för där fastnar man alltid och hittar alltid nånting som man genast skulle vilja göra.

Om det känns för hett att sticka, så kan man ju alltid virka.

I synnerhet om man har restgarner. Det här mönstret hade virkerskan hittat i ett gammalt sommarnummer av Allers. Bra restgarnsidé och lagom stort sommarhandarbete. I bakgrunden vackra sockskaft. Har sett mönstret användas också i vantstickning och det var förstås på Pinterest, var annars?

Och min plåtlåda då? Jo, morfar i huset har idag varit efter en ny startmotor och till och med skruvat i den i min bil. Så nu är det bara att tuta och köra igen. Tack och lov för det. I morgon ska jag dock samåka med en kollega till vår Må Bra-dag. Hoppas att jag orkar med att Må Bra. Får väl slå mej ner på ett skuggigt ställe och ta det lugnt.