fredag, november 17, 2017

Den grå babykoftan

För att ni nu inte ska tro att jag bara fnattar runt på jobb, så låt mej få presentera ett färdigt stickjobb:

Garn: Cheeky Merino Joy från Rosy Green Wool
Åtgång: 90 g
Stickor: Nr 3 och 3½
 
Gissa vem som fick tröjan i början av november när den äntligen blev färdig? Nå, just det, lilla M förstås. Tyvärr är ärmarna redan för korta, men dottern vägrar låta mej skarva dem.
- Det går bra ändå, säger hon.
 
Hjärtknapparna var ursprungligen tänkta till ett annat projekt, men jag tyckte att de passar så bra här, så jag "offrade" dem.
Det ljuvliga garnet fyndade stickväninnan B och jag på förra årets hantverksmässa i Tammerfors. Så det var ju på tiden att jag gjorde mej av med det. Gissa vart vi ska fara imorgon? Just det på årets hantverksmässa! Tror ni att våra äkta hälfter är mycket nervösa då deras fruar är omgivna av garn hela långa dagen?

Själv var jag rejält nervös då jag stickade babykoftan för garnet minskade i snabb takt och jag hade endast köpt en härva på 100 g. Kvar blev ynka 10 g.
Ursprungligen hade jag tänkt sticka femtimmarskoftan, men det blev inte så. Jag blev så förtjust i det här koftmönstret i stället. Dessutom skulle jag ha behövt mera garn till den femtimmarskoftan.
Och nu hoppas jag att stickväninnan B också är nöjd över att koftan äntligen är färdig. Kanske vi ska planera för något nytt projekt åt lilla M i morgon?
Jag har ju nog tänkt att hålla mej på den garnlösa linjen, men så surfade jag lite runt bland utställarna och hittade bland annat det här stället med handfärgade garner. Åååh, kanske jag ändå...

Och nu, nu mina vänner måste jag börja packa ryggsäcken inför morgondagen och så sätta upp för en ny sockstickning. Nånting måste jag ju ha att göra under den långa bussresan i morgon. Eller kanske jag bara ska vila och eller ewnbart umgås?

Ha nu en riktigt skön lördag. Kanske vi ses i Tammerfors?
Oj, nu blev det många kanske på samma ställe!

måndag, november 13, 2017

Ingen bra början på veckan

Det började inte bra i morse. Min trogne springare, Adam plåtlådan, betedde sig konstigt. Redan i lördags gnisslade bromsarna å det förskräckligaste. Men i morse högg de till oförhappandes när jag skulle köra iväg för att hålla kurs i grannkommunen. Jag fick backa tillbaka och rusa in, hojta åt morfar i huset att komma fort för nu... nu vågade jag minsann inte köra iväg med en så opålitlig plåtlåda.

Till all tur lydde han mej och så satte han sig i min bil och... ja, jag hade ju förklarat redan att det går inte att köra med den, men se karlar! Icke att han litade på mitt ord i den här bilfrågan. Morr!
Fort in med min tunga väska full av datautrustning i fransyskan, lånebil, och så iväg. Puuuh, jag hann! 

Och så var jag igång med jobbet och det är njutningsfullt, så härligt. 
Till all tur visste jag då inte ett smack om den stora katastrofen i grannkommunen. Ett vansinnesdåd, som gör att hjärtat blöder och ens små förtretligheter verkar totalt harmlösa. Det som inte borde få hända har tyvärr hänt, än en gång.

Mitt eget veckoslut var däremot fyllt av kultur och umgänge.
Fredagskvällen firade jag i den östra grannkommunen

Där firades Svenska festen. Här en kul flaggidé att ta efter inför stundande 100-års jubileum.

En vacker blomuppsats gör susen i en stor måhända lite opersonlig gympasal.

Kvällens konferencierer: Rune Drockila och Pierina Järventaus. De skötte sitt uppdrag med glans.

Kommundirektör Olli Nuuttila höll hälsningstalet och betonade hur viktigt det är med svenska språket. Han tog faktiskt alla i hand och önskade välkommen då gästerna anlände till Huutjärvi skola. Lite så där som presidentparet på slottsbalen i december eftersom han hade med sig en annan karl. Styrelseordförande? Eller kommunfullmäktigeordförande? Eller någon viceordförande? Eller... tja jag vet inte, för jag blev så till mej när den där karlen tog i hand att jag riktigt kom av mej. Sånt kan hända på fredagskvällar ifall jag är "tottrigare" än vanligt.

På festen var det både allsång och uppträdande av bland annat  elever från Pyttis svenska skola. De var duktiga och skickliga. De sjöng mycket bättre än skrålandet i finska Idols.
Klass fem och sex både sjöng och spelade. Alla som går ut sexan från den skolan ska kunna traktera åtminstone ett instrument behjälpligt. Och nu kunde de både spela och sjunga alltid.

Trädgårdsrådet Heikki Laaksonen höll själva festtalet, så nu vet jag hur man anlägger ett arboretum! Hur lång tid det tar för de olika träden och buskarna att växa osv. Undrar hur stor yta jag behöver för att komma igång? Kanske jag kunde hålla mej till midsommarrosor och syren? Så där till att börja med liksom...

Kotka damkör uppträdde med tre visor under ledning av sin dirigent Marjo Kaijansinkko

Lotta & the Boys spelade tre låtar. När de drog i med Get on rockade både elever och lärare loss. Härligt! Hoppas att bandet på stans julfest också kan spela dansant musik, så jag själv kommer ut på dansgolvet. Tre av fyra från den här orkestern har faktiskt gått i Pyttis svenska skola och se sådana musiker det blev av dem! Eller nåja, se och se, framförallt hör!

Och när det är fest, så ska det ju vara festpolonäs enligt tradition i Pyttis svenska skola. Själv minns jag inget annat än ringlekar i folkskolan, så kanske vi aldrig dansade festpolonäs på den tiden?

Det var många turer i långdansen, men både stora och små klarade sig med den äran. För skoleleverna var det här deras julfest, en fest att minnas.
Svenska festen avslutades självklart med Modersmålets sång och då stod alla upp minsann och sjöng.
En riktigt fin och hemtrevlig fest, som jag är tacksam över att ha fått ta del av.

I lördags anlände den äldsta och den yngsta. Jag hann träffa dem i dörren innan jag körde iväg till stan för att lyssna på självaste Staffan Bruun.
Han gästade bokcaféet och berättade om sin senaste bok, Bergsrådet som inte ville betala skatt. Bruun jobbar nuförtiden, som frilans. I 35 års tid jobbade han på Husis. Boken är för övrigt högaktuell med tanke på Paradisdokumenten.

Han har skrivit 13 deckare, så den här nya boken, en pikaresk, är någonting helt annat. Han är också känd från radioprogrammet Fritt fram. Ett samhällssatiriskt humorprogram med härlig musik från förr då när musiken var musik!

Efter besöket i bokcaféet var jag iväg till mataffären där jag råkade på de två yngsta sönerna och den äldres sambo. Hon var så snäll och hjälpte mej att packa allting som skulle in i kassarna. Jag var ju tvungen att bunkra upp lite inför farsdagen.

Väl hemkommen var det diskussion från och till om jag skulle följa med eller stanna hemma. Eftersom äldsta sonen bad så snällt så följde jag med till grannkommunen och på hemvägen kurvade vi via min hulda moder. Hon sov när vi kom och vi lät henne sova i 45 minuters tid innan vi till sist väckte henne så hon skulle få träffa barnbarnet. Hon hade feber så hon meddelade att hon inte kunde komma på farsdagsmiddagen på söndagen.

Senare på lördagskvällen fastnade jag framför tv:n och såg på Rebecka Martinsson. Så jag kom sent i säng, men det oaktat var jag först av alla uppe och bakade scones på söndagsmorgonen. Lite måste man ju skämma bort morfar i huset, inte sant?

Vi lyckades faktiskt med konststycket att samla alla barn runt matbordet i söndags. Härligt! Vi var nio stycken, för lilla M äter ju inte ännu sådan mat, som serverades här, tex mex. Dottern hade lagat en himmelskt god tiramisu till efterrätt. Dagen gick fort och samvaron tog slut. Huset tystnade igen när alla åkte hem till sitt. Jag fyllde diskmaskinen och satte mej sedan en stund i gungstolen och riktigt kände efter hur bra jag har det.

Och min plåtlåda då? Jo, morfar i huset mekade med den, svor och divlade här utanför garaget när det inte riktigt gick som  på Strömsö. Han blev ivrigt påhejad av sin kompis från ungdomen, som bor en bit härifrån.
- Och du som sa att Opel är en så bra bil, retades han. 
Morfar i huset spottade och fräste någonting oskrivbart tillbaka.

När han efter ett akut sjukbesök sent omsider hämtade upp mej från kursplatsen blev jag ju glad över att se min egen plåtlåda istället för fransyskan. Dock var inte allting ännu fixat på min plåtlåda. Det luktade bränt om bromsarna när vi anlände till min hulda moder. Hon kände sig lite bättre idag och bjöd morfar i huset på kaffe och mej på kakao (choklad).
Ikväll var sedan morfar i huset iväg till hallen i grannbyn och fixade på min plåtlåda, så nu är den i körskick imorgon. Och bra så, för jag skall iväg till grannstaden på jobb. Vilken tur att jag har en så händig karl. Hur i vida världen skulle jag klara mej utan honom?

Och nu mina vänner, var rädda om varandra, kramas och sprid all möjlig glädje runt er.

Ja, och förlåt att inlägget blev överlångt. Det var nog inte meningen, men...

fredag, november 10, 2017

Två tidningar

I måndags när vi var till Lembois, så var vi ju tvungna att sköta om vårt eget intag på hemvägen. På ditvägen tankade vi Adam plåtlådan och nu var det då dags för oss människor att få oss nånting till livs. 

Morfar i huset stannade förstås vid en av dessa orangegulfärgade minareter. För ser ni där får han åtminstone wienerschnitzel. Dessvärre var den nu inte riktigt så god, som han mindes, så...

Vi gick in i mataffären för vi behövde bröd och till tröst för att jag inte fick handla nånting spännande alls i Ideapark, så fick jag nu hela två tidningar!

Den här tyckte morfar i huset att jag bara måste ha.
- Aj, för den där röda Porschens skull?
- Nej, nej, ser du inte...

... dom har ju testat den nya Insignian, sa han och lät ivrig som en femåring på julafton.
Hmmm, säger jag. Jo visst är det en läcker bil, men... priset och framförallt bensinförbrukningen. Brrrr! Kanske jag hellre skulle ta den där röda Porschen?

Till all tur hann jag nappa den här tidningen åt mej själv. Hur skulle det annars ha slutat?
Har inte hunnit fördjupa mej i den ännu. Kanske det får bero till senare ikväll.

Ha nu en riktigt skön fredagskväll. Jag ska hasta iväg österut och gå på svenska festen. Ska ta med mej Astrid, så jag inte kör vilse i novembermörkret.

onsdag, november 08, 2017

Lembois

I morse skulle jag ha kunnat sjunga som Jill Johnson: "Här i den stilla gryningen..." för jag steg upp tillika med solen då månen ännu sken på fönsterblecket. Det var alltså min sovmorgon det. I morgon får jag göra ett nytt försök att sova lite längre. Få se hur det går.

Apropå fönsterblecket, enligt Niklas Strömstedt bor månen  där! Och nu tycker morfar i huset att jag ska sluta spela kärlekssånger på hög volym och jag måste kanske lyda? Är väl nog bäst så fastän musik är bra både för knoppen och kroppen.

Dagarna har flutit på här med jobb och i måndags till och med lite fritid! Då startade jag först upp en ny kurs i den bästa av byar och sedan susade jag direkt hem. Här hann jag fixa två korvmackor åt mej och grabba tag i surfplattan innan Adam plåtlådans kylare vändes mot Lembois. Där är det vackert med mycket vatten och det verkar vara en riktigt livlig ort. Men min utsikt bestod igen av en byggarbetsplats, vad annat?
Den här mannen sade ifrån på skarpen att man ska ha hjälm på huvudet när man rör sig på bygget. Och självklart skall man det, i synnerhet som han viftade hejvilt med den där långa slangen. Jag vågade inte alls gå ur bilen, men morfar i huset stegade tufft förbi karlen och betongbilen. Och sen skulle ni ha sett skorna! Morfar i huset var lerig ända upp till fotknölarna.

Här byggs ett nytt våningshus och visst får invånarna vacker utsikt. Kanske man borde flytta till Birkaland? Det är både naturskönt och verkar driftigt, för här byggs en hel del. Efter att byggjärnen till mellanväggen levererats var det dags att styra hemåt. Men först skulle vi göra ett nedslag i Ideapark. Det hade morfar i huset lovat. Jag var lite skeptisk, för jag vet vad han tycker om stora köpcentra. Men vi skulle ha en gåva åt lilla M och då kan morfar i huset göra vad som helst. Så där vandrade vi omkring i en stoooor leksaksaffär. Och till all tur hittade vi det som morfar skulle ha åt den lilla. Sedan började han förstås gnälla. Nej, inte fick jag gå in i Clas Ohlson, inte i Sinelli, inte i KappAhl, osv. 
Nej, alltså inte i en enda spännande affär fick jag gå. Suck! Man ska inte ha morfar i huset med sig.
- Men du fick ju se på kläder, sa morfar i huset högeligen förvånad då jag klagade min nöd. Jo, precis genom skyltfönstren då vi hastade förbi. Och nej, vi kunde inte heller äta i Ideapark, för det fanns inget, som morfar i huset gillade. Morr! Om det inte var fel på priset så saknades hans evinnerliga wienerschnitzel. Suck!

När vi kom ut från köpcentret så började jag gå åt ett håll och morfar i huset åt ett annat.
- Nu går du åt fel håll.
- Nää, bilen är dit, sa han och viftade söderut.
- Men ser du inte att lekparken med båtar är där och det betyder att vi ska dit, muttrade jag och viftade norrut.
- Nä, vi ska dit.
- Nå, om du behöver extra motion, så...

Och jo, så travade vi på åt fel håll och jag började alltmera likna en surgurka. Till sist fick ju morfar i huset ge sig. Jag hade haft rätt hela tiden. Och av detta lärde vi oss att lita aldrig på honom då han kommer ut från ett stort köpcentra!

Ha nu en riktigt bra dag. Jag måste iväg på jobb. Vi ska ha möte med chefens chef och sedan blir det undervisning dagen lång.

söndag, november 05, 2017

Döstädning

Under veckan som gick, kom jag varje dag hem med andan i halsen. Vad månne morfar i huset nu hade grävt fram? Och felet var förstås helt mitt eget. Jag försökte nämligen introducera döstädning för honom. Han är inte mycket för nymodigheter, så han konstaterade lite spetsigt att:
- Ja, alltså ska vi då blir kvar med en omgång kläder och så mycket mat i kylskåpet att vi får frukost imorgon.
- Nej, nej, inte är det så, utan...

Så han har nu i veckan roat sig med att dels gräva i högar som både den äldsta och den yngsta lämnat efter sig då de tillfälligt bott här mellan två bostadsorter, innan de hittat ny hyresbostad åt sig. Och allt var bra så länge han höll på med sönernas saker. Men en dag då jag kom hem var han så upprörd att han knappt fick fram rösten:
- Vet du vad jag hittade idag? Jo, en stor låda full med väskor.
- Stöööön.
- Hur kan du ha så många väskor?
- Ärhm...
- Det fanns ännu prislappen kvar på några.
- Åååh, men...
- Ja, jag radade dem nu i ordning så de inte far illa.
- Tack, sa jag med min ynkligaste lilla röst.

Nu vet jag inte om jag vågar åka till jobbet längre och göra långa dagar. Under veckoslutet har jag nu funderat febrilt om jag har några gömmor någonstans ännu. I fredags hade morfar i huset i varje fall hittat en låda full med "mystiska" kläder. Han trodde att de var mina, men jag såg ju direkt att så inte var fallet, förutom en blå- och vitprickig blus, som verkligen var min och som var på tok för liten och inte riktigt min färg heller.
- Men det där är ju lådan, som skulle till Samaria, stönade jag svagt.
- Är du säker på det, frågade han misstänksamt.
- Jo, ser du inte att där är killarnas gamla jeans, en safarijacka osv.
- Är det inte dina kläder då?
- Nej, absolut inte alla de där, svarade jag och viftade lite obestämt i luften.
Nu ligger kläderna på soffryggen i väntan på en bättre låda och noggrann genomgång. Dock inte av mej. Det får nog morfar i huset sköta helt själv, så det så.
Och han är strängt förbjuden att gå in i hobbyrummet. där har han absolut inget att göra och där ska då INTE döstädas. Så det så!

En positiv sak har dock kommit fram ur den här döstädningen. Nu ska det väl äntligen gå att få upp den där garderoben i sovrummet. Vi har ju bara bott här i tre och ett halvt år, så...

Igår kväll var iväg till gravgårdarna, men eftersom det duggregnade vägrade jag ta ut min "stora" kamera ur bilen. Morfar i huset var inte riktigt nöjd.

Jag fotograferade månen här hemma istället!

Hur jag riktigt mixtrade för att få den här häftiga bilden vet jag tyvärr inte riktigt säkert. Men en fin månskenskväll var det igår.

Jag var för övrigt jätteduktig igår och tog till en UFO istället för att börja virka på någonting nytt. Visst dunkar ni mej nu i ryggen och säger: Hurra va bra!?

För övrigt, så vaknade jag igen klockan fem i morse, men den här gången var jag snäll och vände mej enbart i sängen innan jag somnade om. Det är inte mitt fel att klockan flyttas fram och tillbaka och min sömnrytm far åt pipsvängen. Att vakna klockan sex är riktigt bra, men inte direkt att vakna klockan fem.

Önskar er alla en riktigt fin start på inkommande vecka.

lördag, november 04, 2017

Inte riktigt klok

- Ska vi stiga upp nu, frågade jag förväntansfullt i morse klockan fem.
- E du inte riktigt klok, morrade morfar i huset från sängbottnen, stönade och vände ryggen till.
Höh, jag var ju pigg, som en mört och vrålhungrig. Men snällt gav jag mej till tåls och slumrade till på nytt och drömde superkonstiga drömmar innan jag strax före klockan åtta slog upp mina gråblå igen. Och då var det minsann hög tid att stiga upp ur bädden. Jag var pigg, som en mört och full av energi.

Men riktigt klok är jag nog inte och det borde ju morfar i huset ha koll på.
Igår kurvade jag via stora varuhuset mellan grannstaden och hemstaden, då jag var på hemväg från jobbet. Jag pinnade på med god fart och höll stadigt i kundvagnen. Stirrade stint på min handlingslista och försökte att inte alls se vare sig till höger eller vänster, men...

 ... det är lättare sagt än gjort! Plötsligt hade jag kommit jämsides med stora förmånliga garnkorgen och mina fötter började släpa på ett konstigt sätt. I högra ögonvrån såg jag nånting rosa och tvärnitade förstås. Och det skulle jag nog inte ha gjort, för helt plötsligt hoppade det här nystanet i min kundvagn! 100 g, tur att det fanns endast ett med den här färgen.

Självklart måste jag ju bara gräva lite, pytte lite i den där garnkorgen och hittade då de här fem övergivna nystanen med Kajo-garn, 500 g.

Och dom här två Nalle garden-nystanen såg så ensamma ut, så de fick också åka hem till mej, 200 g! Och nej, alltså, jag är inte riktigt klok! Jag håller helhjärtat med morfar i huset. Jag skulle ju bara ha gravljus, kattmat och toapapper...

Så vad lär vi oss av detta? Jo, släpp inte iväg mej och handla efter jobbet på tom mage, för då vet man aldrig vad jag hittar på att köpa!

Dagens energiskov har jag kanaliserat i tvätt och ifyllande av vårterminens kalender.
Kreativt arbete, som tog lite tid, då jag kollade och dubbelkollade. Men nu borde allting vara rätt. Tror ni att jag lyckas klämma in åtminstone tre kurser och en föreläsning till i kalendern?

Jag har också äntligen fått alla trådändar fästade i koftan samt fem knappar isydda. Inte illa! Och nu, nu skulle jag vilja virka nån liten grej innan jag tar itu med en UFO, alternativt stickar en tröja till.

I natt var det fullmåne. Kanske det var den som påverkade min tidiga väckning i morse?

Månen lyste ikapp med vägbelysningen.

Idag har vi istället haft solregn. Häftigt, men vet inte om det syns så bra på det här fotot.

Till kvällens program hör ett besök på kyrkogården för att tända gravljus. Jag känner mej inte riktigt hågad att ge mej ut i snålblåsten och regnet. Morfar i huset påstår att det går nog bra med en sydväst på huvudet. Dock kan han inte precis säga vart den gula skyddande huvudbonaden har försvunnit.

Ha nu en riktigt skön lördagskväll!

fredag, november 03, 2017

Från vårt västra grannland...

... kom lillasyster i söndags tillsammans med hela sin familj. Idag återvände de, för nu är deras höstlov slut. Vi hann träffas redan i söndags till all tur, för resten av veckans dagar har flutit på med mycket jobb och lite fritid. Veckodagarna ilar förbi med sådan fart att jag ibland undrar om stormvarning har utfärdats.

Från vårt västra grannland fick jag ett paket i söndags:
Från Torfolk gård vid Klarälvens strand...

Ljuuuuvligt, ljuuuvligt! I morgon ska jag sitta lääääääääänge vid frukostbordet och äta cream cracker med marmelad på. Nu är då frågan: Ska jag öppna alla marmeladburkar på en gång eller göra slut på en åt gången? Och ska jag alls dela med mej av godsakerna?
Stort tack till lillsyrran, som vet vad storasyster behöver!

Ja, det var alltså inte enbart inne i lådan det var fint paketerat med blommor och blader. Nej, det var redan utanpå med det här skojiga omslagspapiret. Det skall garanteras återanvändas.

Det var inte enbart från grannlandet i väster vi fick ätbart i söndags. Nej, de här granna och smaskiga godsakerna fick vi av morfar i husets lillsyrra i söndags. Nu märker ni att det är superduper bra med lillsyrror, inte sant?
Tack för de goda äpplena!

Och nu, nu ska jag iväg och hälsa på min hulda moder och se hur hon klarar av det när huset är tyst och tomt igen.

En riktigt skön helg till er allihopa!