torsdag, juli 27, 2017

Rostjuven

- Du din @#$&!, ropade morfar i huset och kom sprintande rakt emot mej. Till all tur vände han av och styrde mot ytterdörren.

- Såg du vad den gjorde, frågade han när han flämtande återvände in.
- Nääe, vad har hänt? Sprang du fast en cyklist?
- Nä, nä, det var kråkan. Den stal en ros. Den flög iväg med rosen i näbben.
- Den skulle säkert ge en blomma åt sin fru, sa jag och försökte hålla mitt breda hangökexleende tillbaka.
Morfar i huset muttrade och gormade:
- Det var en kråkunge.

I princip har han ju helt rätt. Den kan gå på tok med hela blomman och det vore ju synd för den är nu alldeles full i knoppar.

På dagens program står: Möte i trädgård i stan och senare balkonghäng här hemma och sticka, sticka, sticka. Kanske jag till och med hinner med ett varv nu innan det småningom blir dags att åka iväg.

onsdag, juli 26, 2017

Inte utan min mamma

Hör ni, det är nu bara så att jag klarar mej inte utan min mamma! Så kanske jag inte är så vuxen ändå?

Men vem annan skulle sticka superfina sockor åt mej?
Så här härliga sockor fick jag i början av den här månaden av henne. Dessvärre hotar hon igen med att sluta sticka. Oj, oj, oj, då går det nog på tok för mina fötter. Utan min mamma kommer de att förfrysa sig. Ni vet ju hur eländigt det är med mitt stickande. Det blir liksom inte till någonting.

Igår roade jag mej bland annat med att läsa mitt horoskop i två skilda veckotidningar. Och jo, jo, jag vet, jag vet, jag ska inte ha mera tidningar och ändå köpte jag senaste numret av Allers igår. Men det är inte så farligt med den tidningen för den åker sedan vidare till dottern och därifrån till pappersinsamlingen. Den blir liksom inte kvar här på matbordet längre, så det så.
Men alltså i mitt horoskop stod det att jag känner mej sliten mellan flera viljor och ansvarsområden. Hur kunde siaren veta det?
Vidare så ska jag släppa jobbet helt när jag är ledig och fokusera på familjen. Låter inte det helt perfekt? Ja, liksom för vem som helst? :)
Och sist men inte minst: "En äldre människa behöver dig lite extra". Se där, gissa vem, som ringde igår? Jo, min mamma förstås!

Efter min ytterst ringa hjälpinsats så fick jag bläddra i hennes Hemmets Veckotidning. Här stod att jag skulle vara försiktig med ekonomin och satsa på mitt välmående. Tjaaa, nu tänkte jag ju inte riktigt på det där tidigare i morse då jag betalade fakturor. Oj, oj, oj, hur skall det gå nu...
Det mest kryptiska eller kanske mera bestämt det mest exakta var meningen där det stod att jag den 29.7 ska bjuda en vän på middag! Hmmm, men vänta nu en vän, vem menas? Ska jag bjuda min mor eller min lillsyrra? Men ingendera av dem kommer ändå att följa med. Och ja, då skulle det väl ha stått en släkting eller hur? Så jag misstänker att det inte heller gäller att bjuda barnen på middag. Så ska jag ringa till nån av stickväninnorna och gå ut och äta med dem? Eller ringa till T? Eller nån kollega, eller? Öh, alla mina vänner är nog iväg ute på olika semesterparadis, så...
Dessutom stod det i horoskopet något om att månen står i gynnsam position för mitt tecken. Det måste väl ändå betyda att det är morfar i huset jag skall bjuda på middag, inte sant? Men det kan bli knepigt. Helst skulle jag vilja gå ut och äta, men att vi skulle komma överens om ett matställe vi båda gillar är hart när omöjligt. Ja och då förstår ni att det inte heller är så lätt att tillreda en middag, som han skulle gilla och jag tycka om! :)

Tror att jag ska grubbla vidare på middagsbestyret över min stickning. Jag har ju inte stickat en endaste maska sedan i fredags, så det börjar bli hög tid nu om jag någonsin ska få nånting färdigt.
Men först lite uteaktiviteter.


måndag, juli 24, 2017

Ett veckoslut fyllt av musik

Oj, ni skulle bara veta så jag har njutit av det gångna veckoslutet, som har varit fyllt av musik och lite av lilla M, hennes mamma och min hulda moder. Kan det bli bättre?
Njaa, kanske, som då när jag hade samlat alla här hos oss?

I lördags var jag iväg till Strömfors Bruk för andra gången den här veckan. Den här gången var jag på musikfestivalen Roots'n Boots. Och det var musik i över åtta timmar ska ni veta. Bra musik: Rock, countryblues, country, rockabilly, blues och hillbilly. Härlig, skön livemusik. Musik, som pulserar i ens blod och får det att rycka i fötterna. Musik från rötterna, skön att lyssna på, skön att dansa till. Superduktiga och fina band, inhemska sådana, förutom ett.

Först ut på scenen var South River Allstars, som spelar rythm & blues bluesmusik, rock'n roll och rockabilly.


Och tro det eller ej, bandet kommer faktiskt från Borgå!

Trion består av Mika Ikonen, gitarr och sång, Petri Myllynen, trummor och  Markku Rauma, bas. Visst är det en häftig elbasso, som han Rauma trakterar? De spelade både egna låtar och covers, bland annat What's On Your Mind, som Ikonen själv har skrivit.

Förra året spelade Creek Road Eleven på efterfesten i Pajakahvila. I år fick de ta klivet upp på huvudscenen på Stallbacken. De spelar härlig countryrock.


Bandet består av Toni Ruuska, sång och gitarr, Jyrki Levä, sång och gitarr, Pete Christiansson, bas, Jani Miinala, trummor och Petri Frestadius, keybords och sång.
De spelade bland annat Bad Monday från sin nya skiva The Long Harvest. 

Och så kom då det häftiga bandet The Reverend Peyton's Big Damn Band från Indiana i USA. De spelar countryblues och nu blev det fart på minsann.
Med de här tre instrumenten fick de här tre rejält ljud. Kolla vad ni kan använda tvättbrädan till och behöver ni trumma så går det riktigt bra med ett upp och nervänt ämbar, men det visste ni säkert redan. Josh Peyton till höger i bilden är en fena på gitarr...

... och inte bara gitarr. Han spelade också på en tresträngad cigarrlåda...

... och en likaledes tresträngad riktig yxa.
När bandet spelade We Deserve a Happy Ending var det sådan fart på att tvättbrädan fattade eld! Men lugn bara lugn, det hörde till showen!

Det kan inte ha varit lätt för Sherwood Tigers att äntra scenen efter de dynamiska amrisarna. Om ni noggrant kollar in deras video på deras FB-sida, så där sitter jag i röd t-shirt med ett svart paraply uppspänt till skydd för den andra lilla regnskuren, som föll under dagens lopp. Jag hade hotat med att jag åker omedelbart hem om det börjar regna. Men det klarade sig med nöd och näppe. Solen sken trots hotfulla mörka moln.

Bandet spelade bland annat Broken Heart. Jag måste säga att jag gillar sådan här enkel rakt-på-sak-rock.

Killarna hade med sig den kvinnliga solisten Minna Lasanen. Hon hade röstresurser och en lämpligt hes röst. Hon sjöng bland annat Tough Lover. Och visst svänger det riktigt skönt, inte sant?

Hilland Playboys, som spelar på klubben Juttutupa i Helsingfors varje måndag . Tänk vad bra huvudstadsborna har det! Det här bandet spelar country och gör det med bravur.

De spelade bland annat låten Crazy Arms, en riktigt gammal god countryklassiker. Nyast i bandet är Nina Sallinen, så de har ingen kvinnlig violinist med sig längre.

Sist ute på scen var The Ronski Gang, ett legendariskt finländskt rockband. De spelar rock'n roll så det svänger om det.
Riktigt skönt gung i  bland annat Who You Gonna Love

Och fansen diggade dem. Surfplattor, telefoner, kameror och jag vet inte allt vad åkte fram. Undrar vad artisterna tycker när de filmas så där?

Den vänliga mannen i vit hatt försöker lära ut stegen i countrydans till ivriga damer.

Och det ska börjas i tid, inte sant? Den yngsta åskådaren var helt korrekt utrustad med cowboyhatt och hörselskydd.

Tack till Harri Koste och Nina Häggblom, som orkade arrangera en fin musikfestival för tredje året i rad.

Igår på förmiddagen dök dottern upp med lilla M. De plockade upp mej och sen fortsatte vi vår färd till min hulda moder. Lilla M har igen vuxit sen i torsdags! :) 
Nä, nå, jag ska kanske inte överdriva, men det är så härligt nu när hon är mera vaken och noggrant följer med vad som händer. Hon hann också ligga ett varv här på matbordet när det skulle bytas blöja. Hon fick även träffa sin morbror med sambo. Men jag gav inte henne till nån annans famn än hennes egen mammas. Jag skulle förstås kunna sitta med lilla M hur länge som helst och diskutera viktiga saker så där oss kvinnor emellan!

Från country och rock till visor. Igår kväll besökte jag Liljevisan och blev än en gång positivt överraskad över fina lokala förmågor.

Förväntansfullt bänkade sig lyssnarna i Paviljongen.

Först ut på scenen var Stella Jonasson, som ackompanjerades av Stefan Westerbladh. Hon sjöng både egna och andras visor.

Nina Wiklund var följande artist och som ni ser, samma ackompanjatör. Hon sjöng bland annat Änglamark.

Tre Ljufva, Tove Matsinen, Mia Mårtensson-Antas och Linda Slätis, var en ny grupp för mej. De sjöng ljuvligt vackert i stämmor, både Bellman och Lill-Babs. Visor är härliga just för att de kan vara vad som helst.

Efter pausen var det dags för bygdens egen son, Kettil Fredriksson. Och han kan minsann sjunga han. Det var härligt att höra honom sjunga på svenska. Han tolkade både Tomas Ledin och Mikael Wiehe och avslutade sitt set med Guld och gröna skogar. Han klarade alla låtar galant. Jag är mera van att höra honom som countrysångare så det här var en riktigt trevlig överraskning.
Ja, och gissa vem som ackompanjerade på gitarr för tredje gången den kvällen? Jo, just precis Stefan Westerbladh.

Kvällen avslutades av hangöborna Pigge och Ika Svenskberg. De sjöng roliga visor med lite allvar bakom. Jag gillade speciellt mycket Hanna Åbergs visa Penisavund.
En hellyckad söndagskväll alltså. Och jag kan ösa superlativer över varenda en av de uppträdande. 
Tack till Visans Vänner i Östnyland r.f.
för att ni orkar dra Liljevisan år efter år.

Och tack till allt talkofolk för att ni ställer upp och gör det trevligt för oss andra.



fredag, juli 21, 2017

Fynd mellan tidningarna

Dagens program var helt solklart för mej i morse: Balkonghäng och sticka, sticka, sticka. Dessvärre är jag ju inte ensam här och plötsligt hittade morfar i huset på att vi ska iväg och hälsa på min hulda moder. Och så fick det bli. Nu skockar sig molnen på himlen, så jag sitter här framför datorn en stund. Måste betala fakturor, blääää!

Redan för flera dagar sedan lyckades jag få bort tidningshögarna från matbordet, tack och lov. Och vet ni vad? Jo, det är inte enbart i vår källare man gör fynd. Jag fyndade också mellan tidningarna!

Så glad att jag hittade min virkade blomma och förpackningen med kuvert.

Och så skönt att jag hittade mitt viktiga häfte där en stor del av mina eventuella kommande projekt finns noterade. Jag hittade också de två yngstas strövardiplom. Tror ni att de behövs i deras cv?

Så här mycket fanns det igår kvar av tidningshögen. Igår försvann de här tidningarna till ett bättre hem, förutom ett nummer av Året Runt, som jag inte var färdig att avstå från ännu. Så skönt att bli av med tidningar och veta att de ännu glädjer någon annan. Då och då funderar vi med morfar i huset att det skulle vara trevligt att ha en prenumeration på en veckotidning, men... ja vad gör man sedan med alla 52 tidningar? Slänger dem rakt av i pappersinsamlingen? För dem till dagis, skola eller äldreboende?

Ha nu en riktigt skön fredagskväll. Njuuut och mys!

torsdag, juli 20, 2017

Hit och dit

Över 200 kilometer har min Adam-plåtlåda fått skurra idag. Efter en sen frukost begav vi oss iväg, alltså morfar i huset och undertecknad, rakt österut. I Fredrikshamn uträttades vårt lilla ärende och så återvände vi till stan. Matbit intogs vid stranden. 

Och sedan var jag på möte och morfar i huset hälsade först på Mr J och sedan på en äldre herreman innan han plockade upp mej. Snabbtur hem för koll på katterna innan vi begav oss iväg med blommor och foton till grannstaden. Vi var på trevligt namnsdagskalas, blev bjudna på smaklig bulle och himmelskt god tryffelkaka. Och namnsdagsbarnet så sött och gulligt.

På hemvägen såg vi ett ljusfenomen.

Här syns det högst otydligt.

Men här ser ni nog redan det vi fick njuta av under hela hemvägen.

När man rör sig på vägarna ser man ju ett som annat. Gissa vad det är i den här lasten?

Jo, ett stort akvarium. Morfar i huset körde fort om. Han ville inte ha glassplitter i däcken.

Precis innan vi kom till stan försvann den här regnbågen. Undrar så var guldkistan finns. Någon som vet?

onsdag, juli 19, 2017

Lite kompensation

Ack ja, så jag har klagat över lördagskvällens besök på gravgården. Morfar i huset har säkert fått skavsår i öronen när jag låtit, som ett gnälligt småbarn. Det var nämligen så att jag hade sandaler på mej och följaktligen fick jag en massa myggbett på fötterna. Jag och myggor går liksom inte ihop. Jag är lite allergisk mot dem och jag hade ju inte förberett mej för en myggattack i lördags. Nu ser mina uppskrapade fötter riktigt hemska ut och morfar i huset har minsann fått höra. Stackarn!

Som lite kompensation hämtade han häromdagen de vackraste blommor naturen erbjuder just nu...

... stora blåklockor och prästkragar.

 Visst är han lite romantiskt lagd, inte sant?

Planerna för idag är högst oklara. Kanske tvätta mera kläder och sedan sticka? Ikväll skall vi i varje fall iväg på födelsedagskalas.



tisdag, juli 18, 2017

Östligt besök

Igår var det igen dags för en kort utfärd österut. Ett litet besök på Stallvinden i Strömfors Bruk där jag träffade på hela nio trevliga och ivriga konstnärer. Tavlorna som nu finns utställda är färggranna och glädjefyllda. Här finns också grafik, readymade, tusch, pasteller, akvareller och gouache.

I galleriet v2 ställer fem medlemmar från Kouvola konstförening ut sina verk; Arja Kettunen, Pekka Korpi, Kullervo, Pirjo Pietikäinen och Sissi Ramsted.

Tror ni att Ramsted är en handarbetsmänniska? Överst hennes Tunteen juhla (Känslans fest) och nere Iholla (På huden). Nu vet ni alltså vad ni kan göra med överblivna virkade dukar ifall skaparlusten faller på. 
Nå, skämt åsido. De här är ju riktigt fina.

Här ett verk i tusch av Pirjo Pietikäinen...

... och här hennes grafik. Jag kom på att de här små tavlorna nog skulle vara lättplacerade här hemma. Jag har inte funderat så mycket på grafik tidigare och det är något år sedan jag senast sett en sådan konstutställning. Det finns många fler än de här att beskåda på Stallvinden.

I Aulagalleriet ställer Taru Kurki ut sina färgsprakande verk, inspirerade av Frida Kahlo. Jag föll för de här röda tavlorna:


I Vindsgalleriet är det tre kvinnor från S:t Michel, som visar upp sina fina tavlor: Liisa Leisaari, Kaija Pesonen och Eeva Tervonen.

Färg och form är viktiga för Kaija Pesonen.

 Jag blev riktigt förtjust i de här tavlorna med svalor.

Här är Kaija Pesonens färggranna blomtavlor.

Blomtavlor målar också Liisa Leisaari.

Och fåglar, här en riktigt nationalromantisk svantavla av Liisa Leisaari.

Hon hade många små sådana här fina fågeltavlor.

Färggranna akvareller målar Eeva Tervonen.

Och här har hon fångat havets bränningar. Min favorittavla. Jag borde nog vinna på lotto så jag skulle kunna bo vid havet...
Planen för idag handlar dock inte om hav utan idag gäller först tvätta kläder, städa och ordna upp, sedan sticka, sticka, sticka... så det så. Bäst att sätta igång nu innan inspirationen tryter.