måndag, januari 01, 2018

Årets första dag...

... har nu hunnit övergå i kväll och jag har drabbats av "ledighetspanik". Vet inte om ni känner till det, men när man har hela dagen fri och ledig och plötsligt ska bestämma sig för vad man ska göra. Då, ja just då, blir det panik. Möjligheterna är oändliga! Ska jag sticka? Virka? Lösa korsord? Läsa? Se på tv? Jobba på datorn? Ringa runt till halva släkten och önska gott nytt år? Sortera i en garnlåda? Gå ut på promenad? Baka någonting gott? osv, osv. 

Som sagt möjligheterna är oändliga. Till all tur föll sådant som diska, dammtorka och tvätta bort direkt. Det är ju ändå en röd dag idag och det måste nog respekteras, inte sant?

Nyårskvällen förlöpte lugnt och trivsamt. Sen eftermiddag och ända fram till 20-tiden tillbringade vi som barnvakter. Lilla M hade hur kul som helst med sin morfar. Han och hon förstår varandra precis, så medan de lekte hann jag sticka några varv i smyg. Sedan blev det min tur att jobba när det var matdags. Morfar ville inte åta sig matandet. Det är alldeles för mycket ansvar för hans del. 

Lilla M klappar i händerna och vi vuxna blir så glada och utropar:
- Oj, vad du är duktig. Vad du kan!

Och sedan börjar vi också klappa i händerna. Då ser hon på oss med stora förvånade ögon och tänker säkert att dom är inte kloka dom där vuxna.

Vi barnvakter hade sådan otrolig tur igår att just när lilla M hade knyst färdigt dök föräldrarna upp. Puuuh, säger jag bara.

Hemma hos oss väntade bastugäster, dvs den nästyngsta med sambo och den yngsta. När badandet var undan blev det hamburgare med diverse plock. Någon efterrätt orkade ingen med.

Det nya året skålades in i god champagne.
Och NEJ, absolut inte får mina fina champagneglas åka in i diskmaskinen. Den här gången är det endast tre stycken som jag behöver diska för hand. Både den yngsta och morfar i huset avstod från drycken.
Vi hade inga egna raketer att skjuta upp, utan kunde njuta fullt ut av grannarnas. Bra så.
Efter midnatt klämde vi ännu i oss hot dogs. Knackkorv hör nyårsnatten till, så utan gick det inte. Dessvärre orkade ingen med potatissalladen eller rödbetssalladen. Ingen dipp och inga chips heller, så den yngsta fick ta hem både dipp, chips och Pommac då han återvände till sitt idag på förmiddagen.

Idag har jag hunnit avsluta gårdagens stickprojekt och så har jag bakat.
Den nästyngsta beställde mockarutor igår, så det måste han ju få, inte sant? Dock meddelade han att han nu är på smala linjen, så rutorna åker in i frysen. Men säg inget åt nån så vet dom inte att det finns! För om dom vet så äter dom upp alltihop. Schhh...

Inga kommentarer: