Skavsår i öronen

 Oj, oj, oj, nu är det synd om bisin min, för KAJ är precis överallt med sin bastusång! Bisin min frustade frustrerat igår då KAJ var med i varenda nyhetssändning. Till råga på allt spelades låten till och med i tävlingsstudion i Skid-VM.
– Jag får skavsår i öronen, klagade han igår. Och så förbjöd han mej att spela Bara bada bastu! Sorgligt men sant.

Det har faktiskt varit härligt att följa KAJ:s framfart. Men deprimerande att se så många hatkommentarer på svenska forum. Människor tar verkligen det här med Eurovisionen på största allvar. En del tycker det var dags att förnya mellokonceptet, medan andra tycker att de etablerade artisterna måste få förtur och vinna. De förutspår dessutom att KAJ inte ens kan ta sig från kvalet till finalen i Basel. Och jag undrar i mitt stilla sinne varför man måste vara småsint och elak.

Säga vad man vill, men det riktigt lyste om killarna i lördags. Jakob ler stort när han inleder Bara bada bastu! Hoppas att de inte slipar så mycket på numret att det unika och äkta samt glädjen försvinner!
Som sagt, det blir till att rösta den 13.5! På ett eller annat sätt.

I lördags när jag var i mataffären köpte jag Bra Korsord nr 4 2025.

Jag har nämligen fastnat i Mästarkryss nummer 1. Där är bara svåra, nästan omöjliga rutor kvar. Det var dessutom fel rutmönster i Dubbelkrysset, så jag fick skriva ut det rätta alldeles själv! Och korsord måste jag ju ha!

Önskar er alla en fin ny vecka!

Dom vann!

Oj, vad det var spännande i natt! Hur skulle det gå för KAJ i mellofinalen?

Foto: Erik Åhman, pressbild från gruppens webbsida.

Nå, det gick ju till all tur bra! Heja, heja! Nu gäller det att ladda ner ESC-appen och rösta på killarna i första semifinalen 13.5. Jag såg att en hel del svenskar gnällde i kommentarer att fel låt vann och att KAJ kommer att ta sista platsen om de alls går till final i ESC. Bisin min säger att jag inte ska ta det så allvarligt, men han får tala för sig själv. Jag ska åtminstone se på ESC i år, fastän jag nästan hade tänkt bojkotta det på samma sätt som jag gjorde förra året. Jag vet inte än i denna dag hur fjolårets vinnare låter.

Igår var jag sent på eftermiddagen iväg till stan med äldsta sonen. Bisin min tyckte att vi skulle gå ut och äta medan han stannade hemma och njöt av lugnet. Det vill säga, han behövde inte höra mej babbla om KAJ och deras chanser att vinna mellofinalen!

Vi var iväg till Olympos. Jag valde Alexin pita kebab, för jag orkar inte äta en hel pizza. Skillnaden mellan Alexin pita och en vanlig Pita kebab är att i den förstnämnda finns det fetaost. När min pita kom till bordet fanns det ingen fetaost i den, vilket jag precis hann konstatera för äldsta sonen. I samma ögonblick dyker det upp en assiett med fetaost på ackompanjerad med många ursäkter för att pizzabagaren glömde bort osten i min pitaportion. Tack, nu fick jag nog flera fetaostbitar än jag skulle ha fått i själva pita kebaben!

Nu ska jag ta en liten tur utomhus och sedan låta söndagsron slå rot medan jag tar upp min sockstickning ur projektkassen.

Önskar er alla en riktigt skön söndagskväll med eller utan bastu!

Fick kyssar!

Glad kvinnodag!

Den här väntade på frukostbordet i morse. Visst är bisin min, romantisk? 💕

Jag var ute en stund mitt på dagen. Jag blev rejält frusen fastän solen sken vårligt och lockande. Men det blåste så kallt.
Nu väntar jag att finalen i Mello ska börja och det gör jag allra bäst med en stickning i händerna.

Önskar er alla en fin mellokväll eller om ni föredrar det bättre: En lördagskväll.

En liten utflykt västerut

Vet ni, det är fullt upp fastän jag är pensionär! Idag hamnade jag hux flux här:

Närmare bestämt hos Mekonomen i Vanda. Yngsta sonen och undertecknad blev av här medan bisin min, som skjutsat oss, körde vidare och uträttade sina Vanda-ärenden. Och vet ni, han har inte kommit hem ännu!

Yngsta sonen fick sin bil, som nu är fixad och körbar igen. Vi kurvade förbi hans arbetsplats så att han skulle hitta utan navigator till...

... Jumbo!

Högst på listan stod lunch, för våra magar kurrade.

Vi valde att äta på Fonda del Sol. Supergod lunch med oxfilé och pommes frites.

Och kan ni tänka er, jag kunde motstå den här pinka frestelsen! Duktigt, inte sant? Jag menar, det är ju ändå fredag idag och jag hade en bra chaufför, så...
I och för sig, så hade jag fredagsfeeling redan igår...

Vi var inne i Marakatti och där fanns en massa roliga grejer.

Jag kom hem med den här! En helt onödig pryl, ni vet den här katten, som viftar på ena armen? Få se vad bisin min säger när han får syn på den! 🙈

Vi handlade också i Clas Ohlsson, Sinelli och Suomalainen kirjakauppa. När jag kom ut från Zizzi med ett plagg, frågade sonen:
– Provade du det?
Jag hummade lite till svar, för nej, jag provade det inte! Det var det enda plagget, som fanns i min storlek och det var nedsatt med 50%, så oberoende hur illa det sitter på mej, så kan jag alltid använda det här hemma.

Strax efter klockan halvtre frågade jag försiktigt om vi skulle åka hemåt innan värsta fredagsrusningen. Yngsta sonen var genast med på noterna, för han hade en hel del att stå i med där hemma på sin lediga dag.

Själv var jag hemma först av alla i det här huset, närmare bestämt klockan 15:45. Det var riktigt kul att komma ut på äventyr igen. Till all tur finns det ingen garnbutik i Jumbo! Inte för att jag skulle ha köpt mera garn, men det är ändå bäst att inte utsätta sig för omänskliga frestelser.

I morse visste jag inte riktigt vilken av mina hobbies jag skulle satsa på: Sticka eller lösa korsord? Igår kväll orkade jag inte lägga upp nytt på stickorna. Jag dråsade i säng direkt efter kvällsteet. Nu ska jag göra ett nytt försök att börja på ett par nya sockor.

Önskar er alla en härlig lördag!

Två knackningar

I morse frös jag, för det var lite kallt här i huset. Bisin min hade slarvat lite med eldandet. Efter frukosten svepte han in sig i sitt täcke och satte sig i sin gungstol. Jag följde hans exempel, tog två filtar och min projektväska och satte mej ner och stickade. Vi hade hur pensionärsmysigt som helst.

Någon gång efter klockan 11 knackade det på dörren.
– Kom in, ropade jag med mina lungors fulla kraft.
Ingenting hände. Jag fick krypa ur mina varma filtar och ta mej upp för trapporna från vardagsrummet. Jag såg inte till en endaste människa. En SUV hann jag se försvinna från vår gårdsplan. Jaha, inte mycket jag kunde göra åt den saken.

Jag tog mej ner tillbaka till gungstolen, mina filtar och min stickning, när det igen knackade på dörren. Den här gången öppnades dörren och in steg yngsta sonen. Han kunde berätta vad det var för sorts bil och på basen av det ringde bisin min till rätt karl.

Jag följde med sonen till stan. Vi lunchade på Pizza Carneval.

Jag valde Pita kebab, som är precis lagom stor portion för mej. I bakgrunden sonens pizza. Vi tittade in i bokhandeln, som ligger vägg i vägg med pizzerian. Jag vågade inte titta så noggrant på de olika sakerna i rädsla för att någonting skulle fastna i nyporna. Det jag hann se är att de har ark med glansbilder. Nostalgin slog till direkt. Dessvärre tror jag att mina böcker med minnesverser och glansbilder är försvunna.

Hem via mataffären och nu började jag få lite bråttom. Snart skulle distansmötet starta. Prick klockan 14 satt jag med headsetet på och var redo att börja. Men vad nu då? Ingen länk med inbjudan någonstans. Jag skulle just till att skriva e-post och fråga efter möteslänken. Men bäst att först kolla när mötet egentligen skulle vara.
Åhå, mötet är först i morgon på eftermiddagen. Tänka sig och jag som stressade för att hinna i tid. Håhåjaa. Jag är en riktig ärthjärna. Jag blev så till mej att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. Nu hade jag plötsligt ledig tid.

Jag tog fram stora sockgarnslådan. Men icke att jag hittade två nystan med med samma färgs 7 bröder sockgarn!

Dags att gräva i Lilla sockgarnslådan!

Ta daa! Jag hittade två nystan med 7-bröder Lappi och till med i en riktigt bra färg. Tjohoo!

Innan jag ens hann sätta upp maskor till min nya sockstickning, så var jag iväg till stan igen. Den här gången med äldsta sonen, som precis hade kommit hem från jobbet. Jag glömde nämligen att köpa kattsand, första gången jag var till stan!

På hemvägen fiskade jag upp den här tidningen från postlådan. Tur att bisin min inte hann få syn på den!
Förstås fiskade jag upp tidningen också! Den har fått en ny fin hemsida. Tjohooo! Nu måste jag bara leta efter prenumerationsfakturan, så att jag kan logga in.

Jag kan inte få nog av KAJ. Idag har jag preparerat min surfplatta, så jag är redo i lördag, för jag ska minsann rösta! Jag har laddat ner TunnelBear VPN, installerat Melloappen och registrerat mej. Jag är redo! Säg till om ni behöver hjälp för att kunna rösta, alltså i finalen i Mello i lördag, inte något annat val.
Ajjo, KAJ nämndes till och med idag under riksdagens frågetimme. Tjohoo!

Nu är det dags att sticka lite innan sängen kallar.

Önskar er alla en fin fredag!

Grönt igen

Idag har jag varit iväg till stan ett varv, närmare bestämt till stickcafé. Tack och lov för att det finns! Ett bra sätt att glömma världens elände för en stund, få någonting stickat och få skratta. Ja, och förstås få mat i sig, inte att förglömma. Jag skulle inte klara mej utan våra veckovisa träffar.

Förra veckan åt jag ju grönt, så också idag då jag valde veckans vege från lunchmenyn.

Den här veckan serveras grönsaksbiffar med rostad potatis och fetaostcrumble. Supergott om ni frågar mej.

Jag kom hem från stickcaféet med...

... två påsar hallonbåtar, tack till stickväninnan V för dem,

... en liten barnspegel, som Lilleman ska få, tack till stickväninnan U för den,

... och två barnklädhängare, tack till stickväninnan U för dem.

Som ni märker, stickare är jättesnälla. Om vissa galningar i väst och öst skulle sticka, så skulle världen se mycket bättre ut.
Ge freden en ärlig chans, tack!

Nu tror jag att jag ska gräva lite i någon av sockgarnslådorna. Skulle behöva 150 gram av huvudfärgen. Alternativt lägger jag batterier i min nacklampa och fortsätter med björnsocka nummer två, trots den svarta resårstickningen. Få se vad jag satsar på.

Önskar er alla en fin torsdag.

Garneländet i februari 2025

Det är så eländigt ute i världen just nu att jag knappast borde öka på eländet med mina garn. Men statistik är kul, tycker jag. I tiderna när jag var tvungen att studera statistik fattade jag inte riktigt vad allt jag kunde behöva det till. Men så var det med mycket på skol- och studietiden. Jag hade bråttom ut i arbetslivet och att få bilda familj, så inte hade jag tid att studera sånt som inte kändes relevant. Men alltså, här kommer nu lite siffror, granskade och godkända av undertecknad.

Garneländet i februari 2025:

Kvar från januari 2025: 7 730 gram 

• Köpt garn: 0 gram
• Använt garn: 372 gram

Rosa mössan 254 gram

Stickad snood 54 gram  

Opar rävsockor nr 2 64 gram

• Donerat garn: 100 gram

• Kvar i februari: 7 258 gram

Igår kväll när jag satt i allsköns ro och stickade på Lillans björnsocka, tog garnet plötsligt slut. Jag stirrade helt förbluffat. Knutar har jag varit med om, men inte att garnet skulle vara brustet! Det här är ju ett verkligt garnelände. Nu börjar jag förstå varför stickerskor har klagat på garnkvaliteten hos Novita.

Såg ni? Inte ett endaste garnnystan har jag köpt i januari. Visst har jag varit duktig?
Men nu kan det nog bli knepigt, för Snurre har vinterrea, Lankamaailma sockgarnsmarknad och så har jag upptäckt att återvinningscentralerna också säljer garn online! Var ska detta sluta? 🙈 Med en garnkatastrof?

Och ifall ni inte visste det, Jakob kan minsann sjunga! 

Och nu är det dags för mej att sticka vidare på björnsockan.

Önskar er alla en riktigt skön tisdagskväll.